Jag har brottats med internetdelningen
Den enda bärbara dator jag har är en niotummare med linuxsystemet Ubuntu. Ända sedan släppet av iPhone OS 3.0 har jag försökt få igång internetdelningen på den. Jag har sökt info om hur man gör. Inget har fungerat. Jag har knackat kommandon i terminalen in absurdum, men det har ändå inte lett till någonting annat än att min irritation vuxit. Flera gånger har jag varit på bristningsgränsen, i upplösningstillstånd. Jag har t.o.m. övervägt, och överväger fortfarande, möjligheten att slänga ut Ubuntu och trycka in Windows XP istället. Det vore för mig likställt med ett evolutionärt steg bakåt, men internetdelning är en sådan sak som jag bara vill ha igång, kosta vad det kosta vill.
Den här helgen bad jag svärfar ta med sig sin laptop till landet. Här skulle vi testa den iPhonefunktion som jag saknat allra mest. Under fredagskvällen satte jag mig med datorn. Svärfar skulle boka en golfrunda på nätet. Jag var övertygad om att det skulle gå. Bombsäker.
Den säkerheten skulle strax få sig en törn. Bluetooth fungerade absolut inte. Datorn fick ingen IP-adress.
Dessutom var datorns iTunes inte uppdaterat till senaste versionen, så via kabel fungerade det inte heller. Trots min tidigare bombsäkerhet var jag inte förvånad. Ett sista försök gjordes, fast denna gång ignorerade jag datorns inbyggda bluetooth och satte i min USB-apdapter istället. Jag trodde verkligen inte att det skulle fungera, men allt såg faktiskt ut att gå vägen. Datorn kopplade upp, och det fungerade till sist. Jag var nöjd och drog en lättnadens suck. För säkerhets skull utsatte jag uppkopplingen för ett riktigt test när jag upgraderade iTunes. Nu sitter jag vid datorn och skriver detta med internetdelning via USB-kabel. Det är fantastiskt. Fantastiskt att man kan göra en heltidssysselsättning av att försöka få alla prylar i sin tekniska arsenal att fungera ihop utan problem.
